French Painter, 1714-1789 Painter. Vernet probably received his first lessons in painting from his father, Antoine, who then encouraged him to move to the studio of Philippe Sauvan (1697-1792), the leading master in Avignon. Sauvan supplied altarpieces to local churches and decorative works and mythologies for grand houses in the area. After this apprenticeship Vernet worked in Aix-en-Provence with the decorative painter Jacques Viali ( fl 1681- 1745), who also painted landscapes and marine pictures. In 1731 Vernet independently produced a suite of decorative overdoors for the h?tel of the Marquise de Simiane at Aix-en-Provence; at least two of these survive (in situ) and are Vernet's earliest datable landscapes. These are early indications of his favoured type of subject, and Vernet would have studied works attributed to such 17th-century masters as Claude Lorrain, Gaspard Dughet and Salvator Rosa in private collections at Aix and Avignon. Three years later Joseph de Seytres, Marquis de Caumont, who had previously recommended Vernet to the Marquise de Simiane, offered to sponsor a trip to Italy.   Related Paintings of VERNET, Claude-Joseph :. | La tour Apigne a Rennes | Storm with a Shipwreck | The Artist's Studio | The Town and Harbour of Toulon aer | Shipwreck |
Related Artists:
Giovanni Antonio Pellegrini
(29 April 1675 -- November 1741) was a widely-travelled Rococo decorative painter from Venice, where he was born and died. He is considered to be one of the most important Venetian painters of the early 18th century, melding the Renaissance style of Paolo Veronese with the Baroque of Pietro da Cortona and Luca Giordano,and is considered an important predecessor of Giovanni Battista Tiepolo. One of his pupils was Antonio Visentini. Pellegrini's father, also Antonio, was a shoemaker from Padua. Pellegrini first studied under Girolamo Genga, but was later a pupil of Paolo Pagani and of Sebastiano Ricci. He married Angela Carriera, the sister of Rosalba Carriera, in c.1704. Pellegrini decorated the dome above the staircase at the Scuola Grande di San Rocco in 1709. He is mainly known for his work in England, which he visited from 1708 to 1713 at the invitation of the Earl of Manchester, and where he had considerable success. He painted murals in a number of English country houses, including Castle Howard (mostly destroyed in 1940) and Kimbolton Castle, Narford Hall, and in London, 31 St James's Square for the Duke of Portland, where George Vertue noted in his notebooks "the hall and Staircase and one or two of the great rooms". He became a director of Sir Godfrey Kneller's Academy in London in 1711. He submitted designs for the decorating the interior dome of the new St Paul's Cathedral, and is said to have been Christopher Wren's favourite painter, but did not win the commission, losing out to Sir James Thornhill.
Currier and Ives
American Publisher, 1834-1907
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .